Det gör mig så jävla upprörd att det finns folk som pratar, vissa av dem ständigt och jämt, om den grå vardagen. Om en vardag som är grå. De måtte leva i en exceptionell verklighet. Min verklighet är full av färger, fågelsång, barnaskrik och olika slags känslor. Att säga att verkligheten är grå och trist är ett hot mot min världsbild och alla som inte tycker som jag borde lösa enkel biljett till Mars och bo där resten av livet. Fortsättning följer