Dikter klingar fram
ur ingenstans.
Orden stämmer möte,
prövar sig mot varann.

Allting är tuggat
i det förgångna.
Nya dikter världen skådar,
faller in i allt det gamla.

Fräschhet är
temporär,
allt småningom
luttring kräver.

Frågan är
om lyriken renar
på djupet -
våra svarta själar.

I så fall, behöver vi
mycket mera poesi -
att hjälpa oss tvätta bort
all gammal ingrodd skit!

För inte
är väl läget
helt idealiskt
här i det världsliga lägret?

Låt oss alla gånga
utur stiorna, de trånga!
-Skriv en dikt, --
- ja, MÅNGA!