Självförtroende. Var kommer det ifrån? Självförtroende har den som är bra på något och känner sig trygg i att när som helst kunna visa upp, för sig själv eller andra, att det här behärskar jag och kan göra ‘med ena handen på ryggen’. Det spelar mindre roll på vad du är bra på, så länge du vet att du klarar av uppgiften och mår bra av det du gör. Om du inte mår bra av det du gör så är det ingen bra grej att göra. Annat än i undantagsfall. Exempelvis i någon sorts krissituation då det kanske är bra att kunna det som i vanliga fall inte är så bra att du kan. Är du dålig på att göra något du vill vara bra på att göra, då är det övning som saknas, motivation eller rätt slags inställning till det du skall göra och få ut något av att du gör det.
Så om självförtroende kommer av att du är bra på något, känner dig trygg i att kunna det och dessutom mår bra av det… vad är det då för situationer som gör att du mår dåligt? I en situation där du inte är trygg, i en situation där du inte mår bra. En situation du inte behärskar. Så vad gör man då för att vända på det? Självförtroende brukar man ha därför att man har övat sig på att behärska något. Det gör att man känner sig säker och det har en god effekt på ens känslor. Du blir glad av att befinna sig i situationer du behärskar. Håller du med om det?
Så för att skapa en känsla av glädje och stolthet över att du kan saken, att du behärskar saken, att du känner dig trygg, så behöver du öva. Du behöver öva på såväl rent praktiska saker, som även dina känslor. Hur du upplever situationer på egen hand och även tillsammans med andra. Att göra saker tillsammans med andra som känns bra kallas för att vara social. Medan att göra saker som är destruktiva och framkallar obehag, det kallas för att vara asocial. Det märkliga är att man kan må bra av att vara destruktiv, eller i vilket fall känna ett slags rus som man kan ta för glädje. Du kan också vara destruktiv tillsammans med andra och uppleva ett rus av det. Så varför skall man då försöka vara social på ett kreativt sätt istället för att vara det på ett destruktivt sätt? Det kan du kanske svara på själv. Eller kan du det? Det kanske lockar att vara destruktiv, utåtagerande och få uppmärksamhet, känna att någon känner rädsla bara för att de vet vad du kan göra, ‘om du skulle få lust’ till det. Destruktiva handlingar brukar förr eller senare drabba ens samvete. Så att du börjar må dåligt av det du gör när du förstör för dig själv och andra. Förr eller senare kommer du att börja må dåligt av det. Det märkliga med ‘goda handlingar’ är att de inte får dig att må dåligt. Undantag, om du har egna förväntningar på andra människor och de svarar med att inte visa tillräckligt med uppskattning för vad du gör, så att du blir besviken. Den som blir besviken kan ha en tendens att lägga ansvaret på någon annan än sig själv. Men det är den som har förväntningar som kan bli besviken och då ligger också ansvaret för dessa förväntningar på den som har dem. En själv alltså. Den som förstår det har kommit långt i sin utveckling mot att ta ansvar, exempelvis för egna handlingar, känslor, tankar och rent önsketänkande.
Hur gör man då för att börja öva? Som du vet har det att göra dels med dina känslor och dels med det rent praktiska att göra. Du kan börja med relativt enkla övningar och du behöver troligen visa eller berätta för någon att du har övat och att du gjort framsteg. Det är bra så länge man inte överdriver. Fast ibland är det å andra sidan okej att överdriva. När då? Exempelvis för att roa andra, få dem och sig själv att skratta. Det är ju så att du hamnar i centrum för andras uppmärksamhet om du kan få dem att skratta. Lustigt nog är det så. Du behöver alltså inte vara destruktiv för att få uppmärksamhet. Du kan förstås inte kräva av andra att de skall skratta eller ge dig uppmärksamhet.
Respekt. Vad är det? Är det när någon blir rädd för dig? Att den då uppträder på ett sätt som visar att om du inte blir tillfredställd av en annan människa så skall den veta att du kommer att hämnas på något sätt och eftersom den människan inte vill bli utsatt för din vrede så blir den så rädd att den gör som du vill. Är det respekt? Eller är det rädsla? Är det utpressning? Att försätta någon i ett så pressat läge att den kanske till och med drivs att ta sitt eget liv. Är det respekt?
Respekt är att känna sig imponerad eller glad över att vara någons vän exempelvis. Respekt är att veta att en annan människa är så bra på något att du själv skulle bara drömma om att bli lika bra på det. Respekt kan också vara tillit. Att du känner att du och den andra litar på varandra. Att känna respekt och tillit för andra människor kan göra att du vill kunna respekt och tillit för dig själv och dina möjligheter att göra ‘bra’ saker.
Om du är rädd för dig själv, inte litar på att du är en resurs för dig själv och andra, då känns det förstås inte alls bra. Kan du göra något åt det? Ja, du kan öva dig på att göra saker ‘så bra’, att du litar på att du kan göra det du vill göra, det du vill vara bra på att göra. Det handlar om att öva dels på att göra konstruktiva saker, att vara kreativ, att söka lösningar på möjliga problem. Det är litet som att lösa korsord eller sudoku. Det innefattar språk, matematik, konsten att fundera kreativt. Det ligger en glädje i att lära sig saker om man har förståelse för varför man skall lära sig något och du dessutom märker att när du väl funnit nycklarna till de olika låsen, det är så mycket lättare att fortsätta på en redan inslagen väg.
Att lära andra något du själv behärskar är en bra grej. Det ger dig respekt, uppmärksamhet och går det riktigt bra är det också roligt. Men det beror förstås på hur du lär ut något. Du måste ha tålamod.
Allting går att öva sig i. Utom det som är omöjligt. Du kan inte rent praktiskt göra det som stålmannen gör. Men du kan förstås drömma om att du kan det. Du kan ha en idol i en annan människa och drömma om att du kan, att du behärskar samma saker som den människan behärskar. En dag kanske du är en sådan människa själv. De flesta böcker eller texter som handlar om sådana här saker, tar inte alltid upp vad du skall öva dig i eller hur du skall öva för att komma framåt. Sedan finns det böcker som tar upp just sådana saker. Texter som handlar om det rent praktiska brukar inte ta upp känslor och självförtroende. Texter som handlar om hur du bygger upp ditt självförtroende och handskas med dina känslor, brukar inte innehålla tips om hur du bygger en fågelholk, byter kedjan på en cykel eller hur att måla tavlor.
Men det finns en del människor som behärskar båda dessa saker. En del människor talar om det direkt, andra gör det ‘osynligt’, exempelvis genom att vara en god förebild, medan det mer praktiska lärandet pågår.
Att det kan kännas knepigt att lära ut såväl det känslomässiga, samtidigt med det praktiska kan ha att göra med att även om du är bra på något, det är osäkert om du är ‘bra på’ att lära ut detta något. Det hänger alltså både på eleven och även på läraren. En lärare är ju en person som oftast har betalt för att lära ut något, men olika lärare är olika bra på att lära ut. En del lärare är bra på att skapa en fin stämning mellan sig själv och eleven och andra lärare är mindre bra på det. Den som är bra både på att lära ut och dessutom får eleven att må bra under lärandet, det är en sådan lärare alla vill ha och det är en sådan människa de flesta av oss skulle vilja vara.
Kan du lära dig det? Det finns de som säger att en del människor kan lära sig. Och det finns de som tror sig veta att man måste kunna rätt motivera någon att lära sig. Hur motiverad är jag att gå upp på morgonen, tvätta mig, sätta på mig kläderna, äta frukost och gå till… ?
Hur motiverad är du att korsa en gata utan att bli påkörd? Hur motiverad är du att bli en självständig och självgående människa med gott självförtroende? För en del människor är det bara att härma andra i deras beteenden, och det är det vi alla försöker göra, mest hela livet. Men ibland finns det helt enkelt ingen där för oss att härma, att tala med och få respons ifrån.
Att lära sig något kan handla om att bara se på och sedan försöka göra likadant själv. Ibland behöver du bara prova en enda gång och sedan ‘sitter det’. Men det troliga är att du på en hel del saker måste öva. En hel del. Det som händer då du övar är att du kan prova på olika tekniker. Du hittar troligen på olika sätt att närma dig ett ‘problem’. Ju mer du övar dig på att göra något, ju mer troligt är det att du ‘blir bättre’ på det. Så bra att du kan göra det ‘i sömnen’ blir du troligen inte, eller vad tror du? Det kallas för att göra saker ‘i sömnen’ eller ‘med ena handen på ryggen’, när du övat så mycket att du inte ens behöver tänka på vad du gör, du kan tänka på något annat och ändå göra det du gör, med blandat resultat. Att inte tänka på att du sitter i en bil och kör, kan leda till ‘olyckan’.
Vad är en förälders uppgift? Att lära ut saker och ting. Att lära ut etik och moral, vett och etikett. Hur att utföra rent praktiska saker, om hur att äta rätt och sköta sin hälsa. Till hälsan hör ens känslor, ens humor. En förälders ansvar, utöver att lära och uppmärksamma barnet, finnas till hands och ge kärlek. Är att förbereda barnet för vuxenlivet, först skolan och sedan ‘resten’. Om du vill bli förälder och inte vet vad ett barn behöver, är du då en bra förebild? Det finns massor av glada amatörer och så finns det proffs. Eller?
Vad innebär det att ‘lära för livet’? Dels att vara med om prövningar. Det vill säga olika situationer där det gäller att lära sig så mycket om det att du kan ‘göra dem i sömnen’. Eller? Såväl rent praktiska övningar som hur att bädda sin säng, sköta ett hem, sin ekonomi och ett eventuellt arbete. Konsten att älska sin nästa, hur att skaffa och behålla vänner. Och så vidare ‘i all oändlighet’. Men när kan du då sluta lära dig och bara lägga dig på soffan och se den där matchen, filmen, serien du nu väntar på att få gå hem och se, alternativt sätta dig framför datorn? Lärandet har inget särskilt facit och heller inget slutdatum. Du måste själv anpassa antingen verkligheten efter dina behov, eller anpassa dig efter verkligheten. Ibland kan du hyggligt klara det ena eller andra, sällan båda.
Så hur lär du dig då, efter allt snack om att du borde eller måste?
Självbevarelsedriften ser till att du åtminstone försöker lära dig en del, med blandat resultat. Du behöver studera olika människors sätt att hantera olika situationer, sedan övar du dig på att ‘göra samma sak’ eller hitta en mellanväg som innebär att du gör det på ditt sätt. Eller så köper du ett antal sorters grönsaker och försöker göra dig en sallad. Hur du skall gå till väga kan ha att göra med hur du sett någon annan göra, eller så försöker du bara. Det du behöver är en skärbräda, en vass kniv och första hjälpen. Det vill säga plåster och kanske en sax, sårsprit och förband. Du behöver grönsaker. Sedan behöver du kanske musik att lyssna på för att komma i stämning.
För att diska efter en middag behöver du något att diska i, diskmedel, en diskborste, sådana där små skumkuddar i olika färger, varmvatten, kallvatten och kanske även musik. Vad du behöver när du jobbar är sköna känslor. Tänk i förväg på att när du är färdig så har du (förhoppningsvis) gjort ett bra jobb och kan känna dig tillfreds med vad du gjort. Den efterkommande känslan är din motivation för att alls utföra något. Det är din ’morot’. När du skall diska, jag förutsätter att du har tillgång till ett kök, så kollar du in disksvampen, den har en raspig sida och en mjuk, tallrikar, kastruller, stekpannor och bestick diskar du med den raspiga sidan och resten, glas, muggar och så vidare med den mjuka sidan. Du sköljer och tar bort det kladdiga på tallriken med diskborsten, sedan sköljer du svampen i hett vatten, tar på diskmedel på den sida du tänker diska med. Sedan gnider du snabbt med hårt och noggrant mot den smutsiga ytan på tallriken, känner med handens insida att inga matrester sitter kvar på ytan och så sköljer du tallriken noga innan du ställer den på avsedd plats i diskstället. Om du har fler än en tallrik, bestick, glas eller vad du nu diskar, kan du med fördel ställa eller lägga ifrån dig dem i hon och så skölja många på en gång, fast en i taget förstås. Kolla mot ljuset att det du just sköljt av inte bär rester av kladd, fett eller diskmedel innan du ställer ifrån dig saken.
Om du varje gång inför att du skall genomföra en uppgift tänker och känner att det här gör du för din egen skull, du gör det av lust för att du förstår dig på att vara nöjd med resultatet då kommer du till och med kunna njuta av saker och uppgifter du förut sett fram emot med illa känslor. Ju mer du övar desto bättre blir du och desto mer kommer det att tillfredställa dig. Det kommer att påminna dig om att springa eller simma, cykla eller bädda sängen. Det vill säga något som du gör för att du vet vilken närmast uppsluppen lyckokänsla det inger dig om frivilligt det är.
Träning, övning, innefattar förstås även din hälsa. Att tvätta dig, borsta tänderna, motionera och att i huvudet söka uppgifter att finna sin lösning på. Ju mer du övar desto bättre blir du och desto mer möjligt nöjd med dig själv. Ansvaret ligger hos dig för din egen skull och när du får barn är det din uppgift att lära ditt barn att bli en självständig människa. För om du är bra på att ta hand om dig själv så kommer du att bli bra på att lösa uppgifter du aldrig provat på förut, eftersom du har övat dig på att veta att du vågar och att det brukar gå ‘hyfsat’, att du är dig själv till glädje och därmed också andra. Så jobba med dina känslor och jobba med att lära dig allt det där du går omkring och är så rädd för att du ‘nog inte kan’. När du är ‘bra’ på något så kan du lära ut det till andra. Du frågar förstås först om det är något som andra har svårt för. Sedan är det bara att vara en förebild för någon och att fortsätta vara det. Att tänka och känna positivt, sprida ‘goda vibbar’ och då får du känna andras respekt för dig. Du behöver förstås inte överdriva eller skryta med att du kan. Visa bara att du kan och att du mår bra av att kunna. På frågan hur du lärde dig, kan du, inte utan stolthet, säga ‘jag övade’.
Hur du närmar dig en annan människa beror på vad du vill ha för resultat av närmandet. Men en låg röst och en smula vänlighet brukar inte skada. En hög, litet gnällig eller tuff röst brukar kunna få motsatt effekt mot vad du vill att det skall ha, närmandet till en annan människa. Skall du bara fråga vad klockan är så funkar även då vänligt tilltal. En gnällig eller högljudd röst brukar få folk att inte vilja svara alls, eller med samma medel. En ledig hållning brukar ha god effekt. Är du spänd och osäker så brukar det märkas ganska väl. Men möter du någon som kan ta dig som du är, så brukar du kunna mjukna upp och känna dig trygg. Så om du möter någon som är nervös så ta det bara lugnt och det brukar kunna lugna andra. Det är vanligt att människor inte vet vad de skall prata med andra om. Två saker som brukar kunna fungera är en sorts vänligt tilltal, humor eller att prata om vädret. Om det varit strålande sol ett par dagar så kan du säga att ‘det har inte regnat på ett tag nu’ eller ‘vi skulle verkligen behöva en rejäl regnskur nu, så blir det gott om svamp och bär i skogen’. Du behöver inte plocka bären och svampen själv, men det duger som inledande replik. Själv är jag dålig på att bryta isen. Jag brukar ha med mig släggan och bara dra till med ‘hej, jag är tjugofem år, i min själ. Hur gammal är din?’ Eller ‘Nu skulle det sitta bra med en mjukglass eller att vinna sju miljoner på lotto’. Om det är en ‘dejt’ jag är på så brukar jag inte säga så mycket i början utan låta den andra bubbla på om det ena och det andra och så plötsligt visa att jag faktiskt lyssnar
‘…och då förstår du då så sa han att hon minsann och sedan…’ yttra något i stil med ‘…så du menar alltså att…’ och så kan människan ytterligare vika ut sig något i det utan varje tvivel intressanta ämnet ‘jag själv och mina äventyr i mer eller mindre verkligheten’. Nu när du förstår dig på precis hur, när och varför, kan du prova själv. Lycka till. I nästa kapitel, varför du alls skall snickra en holk, inte röka den.