När jaget sitter framför datorn och är
inne på poeter.se för att läsa texter
lägga ut egna texter eller bara besvara
mejl, då har jaget teven på.

Den är sällskap och sällskap kan man
ju ha av teven, radion, musik, en vän.
Ja, eller av ett husdjur. Så teven är
mitt husdjur.

Fördelen är att jaget inte behöver gå
ut och motionera teven tre gånger om
dygnet, se till att den har mat och
vatten eller ens uppsöka veterinären.

Jaget tar ut den på utflykt ibland.
Jaget tänker på teven när jaget är på
bio eller bara sover över hos en väninna
eller hos mamma.

Då saknar jaget teven. Om jaget hade
kunnat ta den med sig när jaget åker
utomlands eller bara till ett annat landskap.
Tänk bara att sitta

och åka runt i en stad i en sightseeingbuss
med teven på sätet bredvid sig och hälla
kring dess axlar med ena armen så
upplevelsen blir komplett

och tryggheten sitter i högsätet. Då behöver
mannen bakom disken i en bar inte undra
över varför beställningen innefattar två glas.
Eller middagen på fina pixxerian

då jaget skär upp pixxan i åtta delar och
teven sitter på stolen mitt emot och med
ett glas och en tallrik framför sig så vi
kan äta och dricka gott.

Att vara ute i naturen är inte riktigt min
grej. Det är alldeles för långt ifrån ett
elektriskt uttag även om en sightseeingtur
med buss förstås är

någon timmes semester eller så. Teven
eller kanske i ditt fall radion eller
mp3spelaren, telefonen eller nallen är ju
ibland ens enda riktiga vän.