Uthuggen ur materien -
som en levande skulptur
med 3-dimensionell kontur
min kropp sig finner där
Vår Herre satt den.

-Undrar vad det innebär
att jag just nu sitter här.

Hör mitt hesa skrik
efter en förklarande
och sig uppenbarande
högre logik!

-Vad är det jag ej förstår?
-Vad är det jag ej veta får?

Det är något skumt i att man ska
ta allting för givet,
ej ifrågasätta livet -
utan tycka det är självklart.

Det är nog mycket av intresse som
ens vetande går miste om.

Jag vill fylla tomrum
i vissa av mina grå celler.
ÄR det befogat - eller
är jag bara dum?

Som skriver en massa retorisk lyrik -
som ALLS inte skingrar all mystik!