en gång i tiden såg jag
nu ser jag inte längre

jag är inte blind
men nuet blockerar min väg
med saker jag aldrig gjorde

tankarna går dock inte att stänga av
så jag fortsätter att sjunga min sång
som har förvandlats till en avgrundsvals
en avgrund som sakta öppnar sig
under mig själv
då jag inte har någon
att dansa den med

jag kan bara blunda
och hoppas att allt går bra