Du säger att du hatar mitt lidande
Och hur jag stirrar mig igenom varje dag
Du säger att du ser igenom mig
Och att jag är tom
Jag är nästintill genomskinlig för många
(fylld på tomhet så att säga).
Du säger att du kan greppa tag om min huvudvärk
Genom att bara se mina ögon
Och hur jag ofta kan stirra rakt igenom dina
Utan en enda känsla.
Jag vet att alla kan se hur jag fejkar mig igenom
Varje dag, men samma leende
Och hur jag brister på samma ställen
Som jag alltid gjort
Vi är så vackra, du och jag.
Vi är så jävla vackra.
Vi är så fruktansvärt jävla vackra att det nästan är obehagligt
När vi sitter på trottoarkanterna och pratar om vart vi ska
Vad vi ska bli och vad vi tagit död på
Vi brister på samma ställen och gråter i kör till musiken
Vi stirrar oss igenom samma monotona dagar
Vi är kanske de enda här som blir förvånade i alla fall då och då
När vi ser oss i spegeln
Och märker att vi inte har en aning om vad som blivit av oss
De har alltid kallat oss vackra, du och jag.