Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svärta och oändlig tystnad

Det bubblar upp från insidan,
värjer mig från det som komma skall
och trycker in det onda i ett hörn
ena fingerspetsen och biter mig i tungan
svärta och jag skriker
men tyst
så oändligt tyst

Bra och bättre blev sämre
plus och plus blev dubbelminus
skitologiskt
och det fortsätter bubbla upp från insidan
håller ensamheten i ena handen,
ditt eko i den andra men det släpper långsamt taget
och snart finns bara ensamheten och jag och
oändlig tystnad

Det bubblar och bubblar och rinner över
tårar blandas med blodet från tungan blandas med en ingetkänsla och en alltkänsla och jag tror jag spricker
för jag behöver allt men inte ensamheten som trycker från fingerspetsen
ut i varenda hörn i hela skapelsen
det som en gång sjöng dog
och oändligt tyst

Så känns det
och tysta skrik förgör men bubbla över då
snälla
overkligt måste bli verklighet
snälla
svärta







Fri vers av IdaCarin
Läst 243 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-08-13 15:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

IdaCarin
IdaCarin