Monoton glädje -
Du ser bara regnbågar,
men jag ser all gråhet i den,
den är svagare och blekare än ditt anus

De suckande rösterna,
som inte kan
inte kan skrika ur sin ilska
men vissar hintar av det i sina monoton dysterhet

som skänks som en gåva till omvärlden

"Här har du en fågel, jag dödade den häromdagen, ser du hur den håller på ruttna, tyckte att du borde få den.
Du är en SÅN '..fin" människa'"

Och dysterhet faller över den människan som får gåvan
får en att tänka om sina senaste ageranden.

alla döda fåglar visste ditt namn
viskade dom i mitt öra.