Du sa att du älska.
Du sa att du brydde dig.
Du sa att jag kär är,
men lusten, den kom emot dig.

Inte kärlekens lust.
Inte lustens som en ensam vandrare bär med sig
på sina långa äventyr.
Men lusten att kämpa.
Lusten att vara mer än bara vara.

Var är du?
Var kan jag finna min guld krona?
Som en gång gjorde mig till en prinsessa.
Som en gång prydde mitt gyllene, lockiga hår.

"Här" svarar du.

Här är du, men jag känner bara en kropp.
Ett manligt lik med kraftiga händer.
Din krona du ännu bär,
är vi båda blinda?