Står vid busshållsplatsen en morgon
Ser ut över sjön och fjällen
Då slår mig en tanke plötsligt
Tanken på vilken utsikt jag har
Den finns där varje dag
Men jag har blivit blind för dess skönhet
Den faller mig allt för normal
Likt bussen som jag snart stiger på
Under hela resan min blick följer sjön och fjällen
Men utan att egentligen se
Att för mig från bussen se denna utsikt
Är som om jag bara såg hus av betong
Så blind för denna skönhet jag blivit
Att jag knappt tänker på vad jag ser