Pust äntligen klar
Lugnet infinner sig
Men bara för ett kort ögonblick
Snart är stressen där med sin gnagande oro
Och sina klor om strupen
Stressen njuter
Medan den suger upp varje droppe av lugn
När oron genomborrar sitt offer
Stressen med en suck av välbehag
Släpper sitt grepp om strupen
Medveten om att den inte lämnat sitt offer
Såren den lämnar efter sig
Brinner som eld i själen