En kall och klar vintermorgon
Snön gnistrar likt tusen diamanter i solen
där den ligger orörd på marken
Så vit ren och mjuk
Men på bara en sekund bryts idyllen
Snöns vita täcke har fått en klarröd färg
Det röda blodet bildar en växande cirkel
kring sitt nyskördade offer
Offret tar sitt sista skälvande andetag
samtidigt som morgonen övergår i dag
En dag då någon ska gråta i förtvivlan
Så att tårarna ska bli till iskristaller på kinden
böjd över den röda blodcirkeln
Där offret nu ligger utom räddning
Mitt i den gnistrande snötäckta vinteridyllen