Kära funktionshinderJag vill nu skriva till dig och berätta Hur glad jag är över att ha dig hos mig Den ständiga följeslagaren i mitt liv För du har gett mig erfarenheter Som jag annars aldrig hade fått uppleva Vänner som jag annars aldrig hade mött
Visst har det funnits tillfällen i mitt liv Då din närvaro varit jobbig och smärtsam Men det är samtidigt dessa erfarenheter Jag har att tacka för min inre styrka Den som får mig att fortsätta kämpa Viljan i att bevisa för dem som inte förstår Att klokheten inte sitter i en diagnos Utan det är något vi lär oss under livets gång
För det är inte du kära funktionshinder Som fått mig att gråta i nattens mörker Av rädsla för att någon skall få se min smärta Utan det är alla de som aldrig fanns För mig när jag sökte min identitet Det är de som aldrig såg mig När jag som mest behövde bli sedd för Den jag verkligen var och fortfarande är
Utan de såg bara en förkortning Som de aldrig lärde sig uttala korrekt Eftersom deras kunskap baserades På okunskap och rädsla för allt det Som inte passade i normen *normal*
Vilken norm är det egentligen att följa När det i grunden bara är en lös illusion Av ett monotont samhälle utan liv Där vi tydligen skall agera som robotar I ett förutbestämt mönster och sammanhang
Nej tacka vet jag dig kära funktionshinder Du som har lärt mig så mycket mer än det Vi kan läsa oss till inom skolans väggar För du ska veta att jag känner mig stolt Över att inte vara stöpt till *normal*
Och den smärta och det tvivel jag idag Bär på när det gäller mitt eget värde Har okunskapens bärare på sitt samvete Eftersom de aldrig vågade ställa frågan Som jag vet att de alla bar på de åren Är du dum i huvudet är du cp
Och idag har de redan glömt sin undran Men för mig har den outtalade frågan Etsat sig fast och blivit en plågoande Som vill få mig att tappa tron på att Jag är lika mycket värd för den jag är För det är så mycket smärtsammare Att bära på svaret till en outtalad fråga Än att få berätta hur det verkligen är
Men jag vet att min tid skall komma Då jag en gång för alla ska vinna över okunskapens Smärtsamma tvivel och vänners svek Med den värme och styrka du skänker min själ
Ja kära funktionshinder du ska ha tack för allt Du har berikat mitt liv med genom åren För de erfarenheter och livserfarenhet Du för all framtid har gett mig En inre styrka som ingen kan rubba Hur mycket jag än kommer tvivla på mig själv Så av hela mitt hjärta jag nu säger
TACK
Bunden vers
av
Maria Sundelin
Läst 314 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2013-09-04 12:57
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |