Ett stenkast från livet sitter hon
Och väntar på ett tåg
Som aldrig kommer komma

Det gick redan då hon stod på perrongen
Som knappt bliven tonåring
Men tyst så hon inget märkte

För hon har alltid levt bredvid livet
Med en önskan om att få höra till

Det är först nu flera år senare
Hon inser att all väntan varit förgäves
Och att tåget till himmel snart avgår
Bara hon lägger sig på spår två