hör knack på dörren

fjärilar i min mage

Prince är utanför min dörr och

soppåsar och skor och damm i hela hallen

ännu värre med disken

och täckena är långt ut på golven

här bor en mamma och tre barn och fem katter

vi letar mest efter skön rytm och kärlek och det primära

mys behöver inte vara varken chips eller piff

men nu när Prince frågar om han får gå in i min hall

och gärna till mitt kök och gärna till min säng

som är vår soffa

hur trivs han?

vad hade jag känt - hemma hos honom och hans tre barn och fem katter?

bara han är där så är jag där

behöver väl inte städa för att andra ska trivas?

med vem är jag Princess?

inte ödmjukt att ha stök som filter?

som indikator på kärlek?

ens pragmatiskt?

ens incitament?

kanske

kanske en implicit imploderad vallgrav som jag hoppas ger mig skydd

mot tråkiga överraskningar

demokratiskt också stoppar dom välkomna?

vacker och med fint hem

nu vänder inte dom som inte älskar

nu måste jag lita på Gud och mina sinnen

istället för på

en demokratisk barriär av stök och subliminala ultimatum

"But let your communication be, Yea, yea; Nay, nay: for whatsoever is more than these cometh of evil." Matthew 5:37