Denna dag skall du få vad önskan begär,
min gruva av ljuv kamomill.
Du skall våndas i hjärtat för att trösta din själ,
med frestarens böljande pistill.

Dina lår blir till halm i kärlekens näste,
där min tunga marscherar exakt.
Dina vener de spritter vill sprängas i kör,
du lakar mitt lynne med makt.

Genom lusten förgör jag din heliga port,
med klasar av fingrar och tukt.
Du kvider och vrider - du river mitt fort,
en pärla av svett i din bukt.

Våra kroppar briserar Guds nådiga prakt,
att i handen greppa ett hav.
Du pressar ditt sköte till slöjornas dans,
att ur åtrå sadla min sav.

© georgmoller.se