Jag brukar själv ofta nöja mig med att anpassa mig efter situationen.
Men det händer också att jag drivs till att, särskilt när jag skriver, prova på andra sätt att närma mig läsaren.
Genom att då och då skriva en längre eller kortare novell.
Skriver en novell gör jag av flera skäl.
Ett skäl är förstås att jag vill skriva just en novell och prova olika saker i novellens form och uttryck.
Men även för att jag vet att det finns läsare som uppskattar noveller, även mina.
Sedan finns det ju en uppsjö av möjliga förklaringar till att skriva just en novell, av praktiska skäl exempelvis,
för att om man skriver in flera olika karaktärer som exempelvis skiljer sig mycket från varandra och det förekommer samtal i texten, en smula dramatik och så vidare så kan man välja att låta folk vara litet smått kontroversiella på olika sätt.
En kan exempelvis vara otroligt pryd utåt sätt men sexuellt lössläppt i yttersta hemlighet, en kan vara mordbrännare och bagare, en annan kan vara idrottsperson och virka barnkläder.
Och så vidare.
Man är fri att skapa ytterligheter eller inte i persongalleriet.
Antingen så har man en idé att gå efter eller så spontanskriver man det som faller en in.
Det jag har märkt när jag skriver noveller, särskilt om de är långa, att novellerna mer eller mindre skriver sig själva.
Jag beskriver det jag 'ser' ungefär som om jag tittar på en film och skall försöka hinna med att anteckna vad som sker då.
Ett råd jag brukar ge till folk som vill skriva om ett specifikt ämne som de vurmar
för.
Det är att skriva in en sådan karaktär i en novell, en person som ger uttryck för det man själv vill ge uttryck för.
Sedan bör där också finnas andra karaktärer som är helt eller delvis motståndare mot den första karaktären och även personer med helt andra intressen.
Så att det blir en mer mångfacetterad samling av personligheter som kan bemöta och kanske även kritisera den första karaktären, så att du kan förklara dig på ett mer balanserat sätt, för att över huvud taget locka någon att alls lyssna på dina argument.
Om du själv skapar figurer som ifrågasätter dig och ditt sätt att tänka så skapar du en sådan möjlig person som läsaren själv kanske representerar.
En som håller med dig, en som delvis håller med dig och så folk som är mer eller mindre emot.
Det är i en sådan berättelse som läsaren lättare kan ta in din vurm och genom diskussionen i novellen bereda sig en mera bred inställning till ämnet.
Det gör novellen till en tacksam spelplan, där man kan läsa utan att engagera sig för eller emot, rent slaviskt, utan kan studera slagfältet utifrån.
Ingår det ett engagemang kan det ju vara ett sådant som inte genast tar parti för den ena eller andra hållningen utan bildar en egen uppfattning.
Så har du tid över för det så bara spotta i nävarna och sätt igång.

Tillägg.
I en längre novell är det alltid bra om man tillsätter en smula kryddor, att man kryddar den alltså.
Exempel på detta är att man tillför sådana saker som detaljer av miljö, personbeskrivning, platsbeskrivning, klädsel, väderlek, olika ljud, djur och så vidare.
Samt att se till att människor har mer eller mindre utpräglad karaktär.
Det är lättare att skriva i passerad tid än i nutid.
Exempelvis, Osborn passade på att knyta skorna.
Osborn hade redan knutit skorna när han hörde skotten.
Osborn bar ut posten medan Lena stod i köket och drack sitt kaffe.
Lena dricker sakta kaffet medan hon går igenom posten.
Fast det där kan ju också vara en vanesak.
Det förekommer också att man mer eller mindre omedvetet blandar tempus, det vill säga nutid och dåtid.
En grundläggande sak är att bestämma sig för om texten skall innehålla spår av humor, eller inte.
Samt att vara medveten om vissa ingredienser och teman.
Skall det vara som en roman med inslag av sådant som annars är mest kännetecknande för olika genrer, eller skall det vara en viss genre.
Som deckare, romantisk text eller allvarlig text som exempelvis politiskt inriktad, religiös eller handla om relationer mellan människor huvudsakligen.
Du kanske vill skriva en novell som handlar om en människa som är missbrukare, har cancer eller varit utsatt för övergrepp eller är mördare, förskingrare eller som misshandlar folk på löpande band, är med i en liga eller liknande.
Det finns huvudsakligen två sätt att skriva en novell på.
Antingen spontanskriva och 'hitta på' efter hand.
Eller så ha en från början mer eller mindre idé och utgå ifrån den.
Man kan också tänka sig undergenrer till en genre.
Exempelvis kan en deckare innehålla en eller två huvudpersoner, eller en mindre grupp av personer som har ledande roller.
En deckarhistoria kan vara en thriller eller inte och ha ett väntat eller oväntat slut.
Det kan vara en psykologisk historia eller skriven i jagform och därför i perspektivet att jaget alltid är i centrum.