tekokaren tjuter och minutvisaren vandrar nonchalant
förbi.
tidningen ligger och väntar på att läsas,
ord och versaler flyter ihop i varandra,
blir till meningslös idioti.

terrorattentat, konspirationsteorier och
mer utav de patetiska händelser vi fått höra alldeles för mycket av.

och på nästa blad radas de bästa bantningstipsen upp,
en efter en, lögn på lögn, försök på försök att sälja fler lösnummer.

väl ute på gatan virvlar bilar och cyklister förbi,
och alla verkar vara minst lika vilse som jag.
höstlöven rasar ner för kullerstenarna och sönderstressade trebarnsmammor med dem.
spring ni så fort ni kan,
men ni kommer ändå inte komma någonstans där det är värt
att finnas.

vi blåser och duggregnar oss genom oktober månad
och mitt i allt undrar jag bara vad som har betydelse i denna
sorgliga ursäkt till levnad.
men sen kommer jag på mig själv med att skaka hand med gentlemannen kallad ignorans och lämnar allt till en annan dag i en annan tidsrymd.