Ibland undrar jag om det var hundra år sedan
Skräckinjagande mörka nätter när blodet droppade i min säng
Oändligt långa dagar som nästan delade mig mitt itu
Krampaktiga känslor som drog i hela min kropp
Jag visste att mitt liv snart skulle ta slut

Jag räknade dagar och undrade försiktigt
Om någon skulle bli ledsen om jag faktiskt försvann
Familjekärleken var för stark och det var omöjligt att bara ge upp
Det var bara att bita hårt i läppen och vara tuff

Dagarna blev kortare och ljusare
Livet blev sakta en behagligare miljö
Det var blev lättare att andas och hålla ut

Hoppet blev ärliga ögon med en förmåga att lyssna
De ögonen fyllde mitt liv med kärlek under många år
De ögonen fick mörkret att tystna

Men ibland i min ensamhet kommer allt tillbaka
känslorna
kylan
musiken
ropet på hjälp
människorna
tystnaden

mörkret