När det blänker i den svarta metallen
det påminner om flinten på skallen
som en spegel av vad som varit
det som kommit och förfarit

det glänser över sjö och strand
i visan om vårt fina land
då vitheten står just brud
i vinterns härliga skrud

så bjuder känslor upp till dans
famna glatt din bjudna chans
att dagen och aftonen förgylla så
så länge du ej har svårt att gå

spring upp ur stolen stolta du
lyssna till takten i ett nu
sväng på kjolen till musikens darr
sluta upp att vara en narr

ljusare svart blir nog blänket i natt
syns på skorstens förut förstulna matt
men så faller regnet, mer raskt än dagg
på stenar i bäcken, billigt slagg