Jag gillar när det regnar, särskilt när det regnar utomhus. Utomhus är den där platsen där jag inte tillbringar onödigt mycket tid. Inte ens då man går på restaurang eller bio så sitter man ute i regnet. Trots att det heter att 'gå ut och äta' och liknande. Det är så trivsamt med just regn. Ibland säger de rakt ut i vädret, i väderleksrapporten, att det skall regna nästan överallt i hela landet. Fast då brukar det gå att se att den delen det inte regnar i är Stockholm eller Södertälje. Det tycker jag nog är bra orättvist, för visst har väl även kungliga huvudstaden gjort sig förtjänt av en smula regn då och då. Nu kan man ju tycka att det bara är att flytta till Stockholm om man vill försäkra sig om fler soltimmar, men se då biter man sig i tummen. Det är ju Gotland som har flest soltimmar, vilket kan förefall en smula underligt med tanke på att det lika dåligt går att styra hålen i molnmassorna som det går att styra en luftballong. Ja, det är nog till och med lättare att styra ballongen. Fast det skall man heller inte ge sig tusan på. Det flyttar nu in en massa människor till Malmö, Göteborg och Stockholm. Ja, för att inte tala om Karlshamn och Kramfors, Kiruna och Karlstad. Det finns till och med folk som börjar kalla sig för 'stockholmare' fast de knappt bott här en vecka. Själv är jag förstås född här och även om jag så skulle få för mig att flytta till Örebro så skulle jag förstås fortfarande gälla för 'stockholmsjävel', det kan du hoppa upp och sätta dig på. Så där som man sade förr alltså, det vill säga före 1995 ungefär. Det lustiga är att det finns ett före 1995, så finns det just 1995 och allt efter det året är just precis 'efter 1995'. På det viset kan man lätt förhålla sig till saker och ting. Tänk dig exempelvis att du är född just 1995. Då kan du ju alltid ställa folk som berättar om något, en smula mot väggen. Du kan alltid mitt i deras snack om utbrista 'Visst, jag förstår. Men var det där före eller efter 1995? I en bok av Tage Danielsson 'Grallimatik', kallas den sortens låtsade impulsiva avbrott för 'samtalssabotage'. Men det behöver du alls inte bry dig om, det enda du behöver bry dig om är att du har rätt att avbryta en annan person precis just när du själv vill och det just med att säga någonting fullständigt, för ämnet, irrelevant. Det irrelevanta har sin egen dynamik. Det är dock mindre lämpligt i vissa sammanhang, men med en smula övning lär du dig att ducka i tid. Att avbryta en inföding som bott på platsen i hela sitt liv, det är förstås klart oförsvarligt. Då spelar det också liten roll om personen ifråga bott i just Nyköping, Umeå, Leksand, Lysekil eller Göteborg i hela sitt liv. Handlar det om en stockholmare så får man helt enkelt skylla sig själv. Det har stockholmare i alla tider fått lära sig. Hit kommer det folk av alla de slag och avbryter du som bara är här över dagen, en inflyttad, då kommer du att få veta att du inte skall avbryta en stockholmare utan vidare. De kan ha bott här en kvart eller två och de kallar sig redan stockholmare och är stöddiga som fan. Men en inföding skulle aldrig bryr sig om att behöva kalla sig för stockholmare, i sin egen stad. Det känns på något vis överflödigt. Och att då bli arg eller stött över att bli avbruten av en utsocknes som vuxit upp i exempelvis Laxå eller Strömstad, ja det vore ju bara oartigt. Nej, niga och bocka och ta emot skit. Det är infödingar vana vid och det är på det uppförandet man känner igen infödingen, till skillnad från folk som bara kommer hit och vill ta plats,