Sture Bergwall betonar med kraft att Thomas Quick inte existerar längre. Det är faktiskt tveksamt. Jag anser att Thomas Quick lever som aldrig förr.

Thomas Quicks förklaring till att varför han ljög under så många år och tog på sig så många mord hade varit att han var rädd för fängelse och att han var under en tung medicinering. Det är mycket naivt att tro att denna förklaring räcker för en sådan skandalös upplösning av en rättsskandal och ett medicinskt fiasko. Oavsett hur mycket rädd man är för fängelse och hur starkt medicinerad man är har man utan tvekan vissa stunder då man kan tänka klart. Man kan då bestämma sig för vad man vill göra i olika situationer. Eftersom Thomas Quick var rädd för fängelse bestämde han sig för att ljuga, så i det fallet hade han förståndet i behåll. Sedan säger han att han inte hade förståendet i behåll när han började med sitt ljugande, detta under tung medicinering.

Egentligen behövde han inte ta på sig så många mord för att bli dömd till rättspsykiatrisk vård. Frågan är varför han gjorde så. En teori kan vara att han valde helt enkelt någonstans i denna process att sätta i gång med sitt projekt, nämligen att experimentera med både rättssystemet och den psykologiska/psykiatriska vårdapparaten. Thomas Quick som hade ett trassligt liv med ensamhet, pedofilidom, arbetslöshet med mera hamnar av lika skäl i en mordutredning. Han finner det intressant. Han som är så besviken på samhället bestämmer sig att håna hela Sverige genom att mycket medveten iscensätta sitt projekt. Projektet är att bevisa för hela svenska folket men också för världen hur skrattretande och lösaktig både rättsapparaten och vetenskapen i detta avseende är. Jag uppfattar honom som en mycket intelligent man som startar en lek. Han lyckas att ta med sig högprofilerade individer inom rättssystemet och vetenskapen i leken.

Det handlar faktiskt inte alls om att Margit Norell influerar alla andra och tar dem med sig i leken. Det handlar om att Thomas Quick influerar Margit Norell och alla andra och tar dem med sig in i leken. Alla vinner någonting genom att fortsätta med leken. Vissa vinner till och med stort. Vem bryr sig om en liten stackars individ som fabricerar olika historier. Att dessa individer (de levande, såsom professor Sven-Åke Christianson) idag inte vågar och inte bryr sig om att träda fram och ge oss en förklaring är också skandalös.

Thomas Quick´s projekt går ut på att bevisa hur ”dumma” dessa individer men också hur ”korrupt” systemet är som köper hans skräpp. Att ha så många högprofilerade och högutbildade individer runtomkring sig under så lång tid och leka med allihop ger honom en kick. När han blir senare dömd till flera mord och Sveriges genom tidernas seriemördare sitter inne vet han att han inte alls är klar med sitt projekt. Långt senare tar han tillbaka sina fiktiva historier och startar ”århundrades rättsskandal”. Andra delen av projektet är i fullgång.

Jag kan fortfarande se hur han njuter av att bli intervjuad när han vet att hela landet skrattar åt dessa system som lurades så enkelt av honom, ”en liten, homosexuell, pedofil och patologisk lögnare”. Men han är egentligen en superintelligent (med en grav personlighetsstörning) individ med långsiktig analytisk förmåga som vet vad han gör. Frågan är vad det är som kommer här näst i hans projekt? Vad ska vi vänta oss på? Om denna teori stämmer då är jag säker på att projektet har en tredje del som kommer i fullgång efter hans frigivning.      

Jag tror inte alls att Sture Bergwall är här. Vi har fortfarande i allra högsta grad med Thomas Quick att göra.

@ Samuel E. Rajeus

Dr. kand. i psykologi/Leg. Psykoterapeut (KBT)