Höstkylans köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma

Månen skänker sin tysta tanke
kring vind blåst väck med tiden
bakom solens alla masker

Snön faller sporadiskt likt fjärilar
som i blindo sakteliga tycks försvinna
av vinterregnets maskeringar


vem fan vet i sin ej kommande återvändo
..... åäösch vem vet


Men jag sitter såklart still och allena
kvar med tankar kring fatalism

Tänker att jaha, kanske en dag

För vem vet vad nästa år har för överasskningar