Samma dörr stängs igen, samma dörr som nu efter 20 år ändå känns fett speciell
Även om jag vet att de va cok längesen, då jag flyttade hit.
jag va drygt ett år, Innan dess bodde jag i en annan gård
Bara ett par hundra meter härifrån.
Granövägen hundra, där allt är som vanligt och aldrig annorlunda.
Många undrar men ingen vet vad som egentligen döljer sig i skuggan.
Ungdomar flummar men oftast på natten
de flesta håller ihop och drar sitt eget strå till stacken.
Många har mycke på nacken, år som har gått som aldrig kom tillbaks
Och all lärdom de fått av alla smutsiga knas är bara början på deras korta karriär här i livet
Där dem själva byggt upp sin karaktär och lärt sig att man aldrig ska ta någonting för givet.
Dystert och kallt i en rå miljö
Söder om stan där inte många vet vad dom lever för.
Det var här jag växte upp, i ett liv som kantats med gupp där jag ramlat i smuts och lärt mig att stå upp.
Det var svårt i början, men som en vis man sa,
Med tiden blir det bättre men aldrig nånsin bra.
Gud välsigna min mor för dom tårar hon fällt
Försöker fortfarande finna svar på alla de frågor hon ställt.
Dehär är början på slutet, början på det som numera bara är förflutet.
Ingen saga jag läst har varit helt sann men här sitter jag och skriver utan penna i min hand,
På en telefon som när jag var liten inte fanns.
Lång dag i orten , jag tar en paus ute i kylan
Tänder en cigg och börjar grubbla över att jag inte har en krona för att kunna hjälpa morsan med hyran
De sägs att den som söker ska finna
Men hur mycket jag än försöker så känns det ändå som att jag inte kommer hinna
Åren går, jag blir bara äldre
Hur många hundår har man bara kastat bort in i den eviga elden
jag tar en kort stund och funderar, det krävs rätt mycket för att ens kunna relatera
och om du inte kan, så finns det inte längre någon anledning för dig att fortsätta spekulera.
Jag väcks ur mina tankar av ett hårt knackande på dörren, mitt sjätte sinne säger till mig att inte gå
Det kan alltid finnas överraskningar bakom ett kikhål. stora som små, man vet aldrig.
Har aldrig varit naiv eller oförsiktig, tvärt om med tanke på att mycket av det vi ser i filmer verkligen kan hända på riktigt.
Jag bet ihop och gick fram till dörren, öppnade försiktigt där stod en vän
med ett leende på läpparna sa jag
-shoo mannen! Välkommen hem.
Han var en av dem som flyttat ifrån orten för nästan fyra år sen
Han tittate på mig och sa
-Fan va skäggig du blivit…
jag svarade
-haha är det allt du har o säga efter så lång tid, jalla kom in
Halvt överraskad gick jag in i vardagsrummet, han följde efter
vi snackade en stund om allt möjligt sen mitt i allt kom det upp
att han varit på semester.
Spanien! sa han
jag tittade på honom och tänkte, Spanien? de va ovanligt att ryssen skulle få för sig att åka till spanien
Medans jag e kvar i samma betong och blaizar kastanjer
-Va kul! sa jag med dämpande röst
Jag va glad för hans skull och det gav mig en lättnad, en tröst
jag kände hur andhämtningen bara blev tyngre i mitt bröst.
De va så längesen jag va utomlands, det enda jag vill är att komma bort
För att slippa all stress ett tag och sen komma tillbaks o kunna leva soft
En tår föll ner för min kind jag kände mig blind,
som att jag varken såg eller visste något annat än förortslivet i södertälje
För i mina trakter spelar det fan ingen roll vilken väg man väljer
Borta i tankar igen, jag hör hur min polare babblar på men jag lysnar inte
Det e klart att de svårt o förstå någon som är lycklig när man själv e så vilsen
Drömmen e så nära men ändå så långt bort, Vill kunna gå lång promenader på Strandvägen i östermalm
Med fulla fickor i sällskap med min lady hand i hand ,men de känns som att jag strävar efter något som aldrig kommer blir relevant