din beröring,
älskade,
är min hud
runt denna otämjbara
komet
som inget universum
lyckats fånga -

eldfågelns andetag
som lämnar gnistrande aska
på mina läppar
när jag närmar mig
ditt väsens energifält
och känner den förödande tyngden
av din själs rika densitet
veckla ut sin vingar
vidga min rymd
koncentrera hela kosmos
som en strimma
intensivt bländande
skådande
i mitt ansiktes mörker
intensifierande hela kosmos
till ett oförgörbart
korn

till ett
enda
ord

outtalbart

men med kraft att
fylla oändligheten
med oändligheter
och få månar att stråla
av sig själva

och jag bär
din beröring
din närvaro
din frånvaro
som ett frö

bär det

genom
vardagens
monotona korridorerer
genom
drömmens
förgstarka märkliga hinnor
genom
ingentinghetens
transparanta vidd av frid

ett frö

skarpladdat

med en väldig grönska

under ödemarkernas
hårt rakade päls

- din beröring,
älskade,...

- musik
som inte kan spelas
men som gnistrar till
mot mina läppar
varje gång
vi möts
och
stiger
för att
mötas igen

otämjbara
bortom
fångenskap igen