jag är inte den som du hör men den som berör
med en hård yta försöker du lösa min gåta
men denna fasad kommer aldrig ge dig ett svar

med ett leende på läpparna får du mig att skratta
men det som rör sig i minnet kan du ej veta
det som jag döljer så bra men som börjar bli vagt
den del som en dag vill göra sig klar

med en snabb titt försöker du läsa av min blick
men det du aldrig kommer att förstå, är att det krävs mer än så
att du får mig att se, att det är värt att ge
samt får mig förstå att det då inte illa kommer gå

vad vore ett liv utan risker i?
inte kan jag veta
men med ett sakta steg försöker jag ändå leta
du är den som fått mig att förstå
att jag kan vara svår.
men fotsteg efter fotsteg ska det nog ändå gå.