redan innan hade han diktat en historia
redan innan hade han sett hur allt skulle få en mening
redan innan hade han bestämt sig för att inte se den
redan innan hade han tänkt att han är svag...
av alltför många minnen
svarta av hat
så förstörd att inget någonsin kan läka det
honom
ingen
det skulle vara sorg i hans ögon
det hade han bestämt
redan innan...

så han skapade den historia
som han sökte
för att ge sig själv en väg
att fly...

redan innan hade han bestämt sig
för flykt
och han använde alla ord han kunde minnas
för att samla alla krafter runt omkring
hårda starka tuffa nog
att ge tillräckligt mycket smärta
till att fylla sina segel
snörade in sig i ett nät han själv hade sytt
fast besluten
påklistrat vilsen
ett nät av de vackraste av trådar
som om det var det enda han kunde ge sig själv
som var vackert
alla lögner kvävde honom
andras
hans
andras
meningen var tid
den som hon sa inte fanns
men nu var tiden inne
att ta sitt liv till fånga

han skyllde på något ingen kunde ta ifrån honom
förklarade med ord som ingen kunde säga emot
valde de varmaste för att bedöva sig själv
för att få andra att drömma
glömma
de vackraste lövens tysta sång
fyllde hans öron
havets färger
hans ögon med tårar

"jag är svart"
"jag är svart"
"jag är svart"

redan innan hade han bestämt att hon skulle vara nyckeln
redan innan visste han att det var hon
när han hörde hennes steg
blev allt just så tyst
som han redan innan hade bestämt
att det skulle bli
redan innan hade hans hjärta börjat slitas
redan innan hade han bestämt just precis hur

...och hon fyllde alla luckor
precis så som det var tänkt
hon fångade hans blick
hans kropp följde blint
han hade bestämt att hon skulle vara ljuset
att hon skulle se nästan allt men ändå ingenting
och hon fyllde rummet med ljus...
för en stund

vad han inte visste var
att
redan innan hade hon diktat en historia
redan innan hade hon sett hur allt skulle få en mening
redan innan hade hon bestämt att han skulle se den

"jag är svart"
"jag är ljus"
"ge mig tid"