Ibland känns det som
Om orden bara rasslade förbi
Snabbt och okomplicerat
Men utan att stanna kvar
I döva örons medvetande

Hur många gånger per dag
Utbyts småprat mellan oss
Sånt som alla säger för trevnad
Utan att vi egentligen hör

Att vi bakom orden
Kanske skriker efter
Hjälp eller att få
Synas bara för ett ögonblick

Men vardagen kvarstår
Med allt meningslöst prat
Vi förblir döva och blinda
För det är så vi valt att leva