Kära du...

Du kom ner plötsligt

som en stjärnfall

ner från rymden

till mig....

och gav mig dina fina ord
till mig

och dina varma händer

hållde vid
mina händer

tills de blir mjuka

och vandrade
med mig

våra ögonblicks
möts

av stillsamms
och tysnadhet

och hållde oss
nära

och våra
läppar möts

och kysstes

över stjärnornas
mörkas grund...

Vi var med varann
ett tag

i ett tag.......

men plötsligt

försvann du
som ett rullande
tornardo

och kom inte
tillbaks....

Vandrade ensamt

och

Kollade upp
i mörkas rymd
med många

blinkade stjärna

och undrar

Vart tog du vägen?
vart är DU den bland Stjärnorna som sitter vid mörkas grund?

som hade kommit ner till mig från rymden?

När kommer du tillbaks??

tränger in
vid mitt hjärtat
av saknad

på den tiden
vi varit med varann

på kort tid.....