Jag rör på stenen, knuffar, drar och för varje dag så rör den sig en liten bit.

Timme efter timme, soluppgång efter eviga soluppgång så rör den sig millimeter efter millimeter och ingen kan förstå varför jag är så angelägen.

Det spelar ingen roll.

Den rör sig och någon dag kommer den hamna precis vart jag vill den ska stå.
Då kommer den att bara vara min.

Ingen kommer våga röra det jag slitit för med all min makt.
Ingen kommer orka.

Det skulle ta för mycket kraft och väga alldeles för mycket.


Mina drömmar kan bara jag bära.