Fina, svarta hårlockar
ramar in en vit nuna.
Små känslor -liksom- pockar
på att älskas av Luna.

Tåget far genom landet
i högre fart än ljuset.
Gör om det - om ni kan det,-
om ni ids lämna huset!

Bilder går förbi i tropp,
passerar i min hjärna.
Vissa stärker Tro & Hopp.
Om dem vill man, ju, värna!

Ett silverplan, nu, lyfter
i den arla morgonen.
Av välbehag, jag ryser,
genom hela kroppskorgen!

Någon kommer mig till mötes,
leende, ur framtiden.
Vill att känslorna skötes,-
inemot sista striden!

Hans ögon är skönt gröna.
De ser igenom min själ.
Han min tupp,- jag hans höna...
Det kan, ju, aldrig va fel!