autobahnpåfart

känslan av att vara tvungen att accelerera
för att kunna snika in på en trafikerad motorväg
allra första gången
adrenalinet pumpar
rädslorna sitter som hungriga gamar lite varstans i kroppen
alla kan se igenom bilen som om den vore av glas
och jag naken bakom ratten en enda bluff
gasa på annars står du i vägrenen
med den där långa näsan
gasa på bara
just i det ögonblicket jag ska på
verkar raden av långtradare oändlig
framåt och i backspegeln helt bort mot horisonten
med avstånd emellan så små som skokartonger på högkant
en av dessa ska räcka till hela mitt fordon
plötsligt finns tillräckligt med plats
jag börjar dra över dit mycket sakta
befinner mig till slut mellan en lastbilsfront bak en lastbilsbak fram
osande svavelstinkande avgasmoln så jag knappt vågar andas
köra om känns så angeläget som att gå till en annan planet till fots
snart går det uppför lastbilarna stånkar
på filen bredvid svischar massvis med bilar förbi
medans jag växlar till tvåan missar jag nästan luckan på omkörningsfilen
jag vågar när det egentligen är för sent
hinner precis se en lastbil som körde om och bromsade all trafik bakåt försvinna in i raden bakom mig
redan passerad av ilskna blyfotbilister
jag får brott om att hitta en lucka att slinka in innan de blinkar och tutar rätt i min bak
nu vill ingen släppa in mig igen min kropp har varit på helspänn redan innan
han bakom kör nära
jag ser hans spända min skulle kunna räkna hans rynkor
framför skär plötsligt en lastbil ut för att köra om
jag bromsar svär svettas blod det tar flera evigheter innan jag kör lika långsamt som han
det börjar regna och det mer och mer
snart viftar vindrutetorkarna lika förgäves som don quijote
mottrafikens ljus bländar gång på gång på gång på gång
jag mest anar markeringarna längs vägen
sedan hör jag ambulansen närma sig
signalhornet låter precis som min
väckerklocka