Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I GIVE you the end of a golden string; / Only wind it into a ball, / It will lead you in at Heaven’s gate, / Built in Jerusalem’s wall.… (William Blake)


En samling av trådar jag ryckt av



ibland är jag en stängd bok fylld av klyschor


                                      *

jag är inte kommen hit för att slicka frimärken


                                      *

tid är inte möjligt, det är nästan eld: självantänd


                                      *

drunknande i dimman: förlustens spöken


                                      *

alltid en nedmontering till två ackord - dur & moll

 

                                      *

gråflockande vargar drar ett stort isberg sorg


                                      *

när dina ögon far neråt som en suckande hiss,
                         i avsky över min tarvliga klädsel


                                      *

vartenda ord är en förutfattad mening,
             ett uteslutande av alla de andra,
         eller så säger de mer än jag menar
          och menar långt mer än jag säger

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 646 gånger och applåderad av 31 personer
Utvald text
Publicerad 2014-01-12 14:19



Bookmark and Share


  objekt3
lyft, steppa, lyft

https://www.youtube.com/watch?v=SMPzo-vGkoc

2016-12-08

  axveronika
Filmiskt och filosofiskt. Språket och det mänskliga intellektets begränsningar och möjligheter
2014-02-08

  Peter Stjerngrim VIP
Tycker nog du har högre kvalitet
och mer trovärdigt innehåll
som bättre förmår att nå fram
och beröra än Bruno K Öijer
någonsin lyckats förmå ...
2014-02-07

    ej medlem längre
GRATTIS till placeringen och stjärnströsslet! Applåder för en tänkvärd väv av lösryckta trådar, det blir en helhet av det kringspridda trots allt
2014-02-07

  Beatriz Quevedo de Hansen VIP
Tycker mycket om alla dessa trådar...
2014-01-14

  Anya VIP
Håller med Larz här, lite Bruna k Öijer. Det är puls och energi i raderna men det är slutet som jag tycker bäst om:
vartenda ord är en förutfattad mening,
ett uteslutande av alla de andra,
eller så säger de mer än jag menar
och menar långt mer än jag säger

Här känner jag igen mig. Hur man liksom står utanför sig själv när man talar med någon annan. Som en känsla av: Är det verkligen jag som säger detta???
2014-01-13

  ResenärGenomLivet VIP
En samling tänkvärda trådar...fastnade för den andra, som påminner mej om vad jag utbildade mej för och hur mitt arbete ser ut idag...
2014-01-12

  Bibbi VIP
Gillar.
2014-01-12

  Larz Gustafsson VIP
Jag liksom hör Bruno K recitera denna.
2014-01-12

    ej medlem längre
hoppen mellan stroferna laddar texten med en spänning. kanske är det här det jag uppskattat mest av det albrektssonska hittills
2014-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson