dagar fylls med något annat än det vi sa
vår tysta överenskommelse
jag försöker att hänga med i ditt tempo
dansar mig genom dina monologer
fyller dem med färg

och jag fångas, fängslas och förundras
över enkelheten
du får att se lockande ut
medan jag förlorar strider
mot mig själv
jag ser hur du ler och jag önskar att jag visste hur du gjorde
för att leva parallellt med oss andra
och ändå vara kvar i världen
i nuet
med självklarhet

medan jag samlar ärr
samlar du stunder
och när ett ögonblick går förlorat
sörjer du inte som jag
för du var närvarande i upplevelsen
och jag var fast i tankar om tid

berätta sagor igen
jag vill måla dina monologer
och dansa till din röst
jag vill leva i din enkelhet
och aldrig sörja förlorade stunder mer
låta dem finnas när de finns
och sen raskt iväg till det nya
jag försöker att hänga med i ditt tempo
av nutid
och självklarhet.