Jag promenerade på gatan en dag
då jag fick syn på en spegel
som ingen verkade vilja ha
så jag greppade den under armen och gick
om ingen saknar den så får den väl
anses vara min

För den stod lutad mot huset vid en papperskorg
förnedrad stod den där och speglade sin sorg
Visst, kanske har den ingen själ
men är den ärligaste pryl du kan ha i ett hem

Så spegel, spegel på väggen där
vad är den värsta börda du bär
är det att bli behandlad som ett as
där du ger ägaren allt och inget får
eller är det att bli utslängd på gatan
av satan själv som bara lämnar dig och går

Det spelar ingen roll för du gjorde mig säll
nu ska jag ta hand om dig min vän
måla om din ram och ge dig min kärlek
du skall alltid vara i första hand för mig

Du ska få se folk komma och gå
och vara stolt för vem du är
det finns ingenting som skulle kunna
ersätta dig du blir också äldre med åren
men jag skall alltid spegla mig för dig

Och du skall alltid spegla dig för mig
Och vi skall spegla varandra

I det gråaste novemberkalla mörkret
skall vi spegla varandra

I den tomma februarikölden skall vi
skall vi spegla varandra