Oroligt, jag klamrar mig fast
vid detta liv jag ännu har.
Vet jag kan försvinna i hast.
Kanske ej har så lång bit kvar,-
- och, inom kort, får bli en gast!

Verkar jobbigt å omfödas.
För så må det, väl, ändå bli?
Synd, att kroppen skall förödas,-
när den borde ha - Evigt Liv, -
- med glädje och lycka gödas!

Om man ändå här fick stanna
i det materiella livet!
Hjälper det å Ödet banna -
och ta Fortsättning för givet?
Förse sig med vin och manna....

Kärlek vill jag, också, finna -
för å fullborda det hela.
Vill så gärna vara kvinna -
och allt med en man få dela!
Fast, hur skall jag detta hinna?

När, kanske, Livet ebbar ut, -
helt snart - eller på direkten, -
- trots att jag tatt annat beslut!
Har svårt å se tidsaspekten!
Vad skiljer nuet från -- förut?

Och, vart tar Framtiden vägen?