En stor trehornad skuggbuffel
på väggen i mitt vardagsrum.
Jag, iklädd 60-tals-duffel,
sprang genom vilt delirium,
som var en -tämligen- tuff eld!

Man söker sin blomning, sin rot.
Det ska jag inte förneka...
Kanske, finner jag blod och sot,-
- fast jag bara ville leka- - -
Det hade jag inget emot!

Man är ej nånn snygg leopard -
som lunkar fram över slätten.
Fast, får dock sin nattliga vard;
Förhoppningsvis smakar rätten --
och ger till sinnena behag!

Jag vill ej från tornet hoppa
och så avsluta mina da´r!
En sånn handling må jag stoppa!
Det som jag ville säga var:-
-Kan vara dags, nu, å knoppa!