Du satte dig gränsle i mitt knä,
för att läsa en dikt i mitt öra.
Jag kände din doft eskalera,
din värme drapera min hals.
Du viskade varsamt din kväde,
smekte mitt sinne med lust.
En tanke målade läppar,
ådror som pumpade blod.
En darrande andning brisera,
fyllde mitt liv med din brunst.
Du lade din åtrå i silke,
och lämnade orden att gro.
Jag kände ditt sköte pulsera,
en strimma av hud detonera.
Händer trevade, sökte -
en skallgång av tankar passera.
En paus - en blick att dosera,
ett ögonblicks dörrlösa bo.
I diset möttes vår åtrå,
livlig och full av passion.
En kyss att väcka de döda,
sprängde min underlivsro...

En flock av hyenor som skenar,
trycker sin gunst mot din port.
Kroppar som glöder i mörkret,
dränker en stormlyktas ljus.
Lågan den flammar i skuggan,
fyller extasens parad.
En hand som bestiger din kulle,
dig lyfter till dimhöljda svar.
Hudens spjälprydda dammar,
lockar en dröm att bestå.
Jag pressar din höft mot fanéren,
seglar min båt på din hud.
Jag spelar din åtrås tangenter,
du kvider en ljuv melodi.
Rosor som blommar - creschendo,
tar mig till grönskande land.
Jag faller på knä för din lättja,
att bygga ett slott vid din strand.
Tillsammans som ett, vi vibrerar,
jag darrar likt asplöv en vår.
Du för mig varligt på stigen,
djupt i din skog, till din hydda.
Du läser en dikt i mitt öra,
du slukar min kropps eufori.

© georgmoller.se