Står här mitt i livet,
många erfarenheter har jag fått,
tagit mycket för givet
många människor som kommit och gått.

Jag är bara 19, livet är långt men endå så kort!
Blickar försiktigt bakåt och ser minnena jag fått.
Jag har varit med om många sorgsna saker,om jag skulle vilja
ändra på dem JA,
men då skulle jag inte vara, den jag är idag.

Men en högsta önskan har jag , djut innerligt i migsjälv,
att jag kunde gå tillbaka och trösta flickan som gråter
i sin säng.
För den flickan hon grät ofta, ensam varje dag,
för ingen ville trösta, ingen frågade hur det va.
Ingen som såg hennes tårar,
ingen som hörde hennes gråt,
alla bara sårar,
men ingen sa förlåt

Den flickan vill jag möta i hennes värld just då,
hålla om och trösta, säga jag kan förstå,
Låta henne känna sig älskad ,vara där för henne, som
ingen annan va,
för den lilla flickan, det var juh jag.

Berätta för henne att hon är stark, underbar och unik,
tacka för att hon håller ut.