Svagt ropar mjölken
ur djupet av min kropp.

Minnen från förr drar förbi:
En stor sten ute i vattnet.

Vi kallade den för "Valen".
Solen stekte milt på 1960-talet.

Sörplar päronsaft till min törst.
Den är kall och ljusgrönt simmig.

Decenniers verklighet reser sig
omkring staden, likt stela kulisser.

Barnet vill inte växa ur mig;- Jag
är infantilare nu, än då jag var 4 år!

Tiden, en pajas - eller som Gubben
ur lådan;- dyker upp - efter döden!

Finns det folkliv i Underjorden, trots
att vissa påstår att urberget är -tomt?

Ryssen sover aldrig, bara minns
forntidens spektakulära drömmar.-