Det är allt med dig.

Men mest är det ditt hår. Ditt hår som jag försvinner i när jag följer riktningen av dina virvlar med mina fingertoppar. Hur du drar dina fuktiga fingertoppar som du hållit under kranen, genom rufset så det ska sluta kittla din panna.

Men mest är det dina ögon, när du skrattar och ler riktigt brett så dina mörka ögonbryn nästan skymmer dem. Hur de blir intensivare och mjukare på samma gång, när jag sagt något snällt eller roligt och ögonen säger att du tycker om mig och mina ord.

Men mest är det din bröstkorg, som jag vilar med huvudet mot och som låter mig känna dina andetag medan jag andas in dig. Och din tunga, som rör vid min och får mina andetag att bli nästan lika tunga som dina. Och dina armar, som håller om mig när mitt leende inte orkar mer, och jag tappar färg och blir gråtandes grå. Och dina ben, som går till mig och står för mig när jag själv inte längre orkar stå.

Det är allt med dig.