Himmelen vrålar av raseri, och jag dränks av gudarnas vrede.
Jorden under mina fötter, spricker i ursinnig förbittring.
En övre makt straffar mig, med känslor med så överväldigande stor styrka.

Måste kippa efter luft, andas den så förgiftande kolmonoxiden.
Kroppens livslåga, måste rädda mig med en så ofantlig mängd adrenalin.
Jag behöver andas syret, skapat av min hallucination.

Kämpar för livet, och fyller vakuum med levnad.
Trotsar gränsen kallad omöjlig, för att jag inte har något val.
Slockna är inte alternativ, för jag är inte färdig än.