Din talan är oviktig,
du hör inte ens ditt egna väsen.
Medvetenheten av vad du säger,
slår dig inte ens.

Varför fortsätter jag fråga,
när jag inte vill höra dina svar.
Ditt dömande finger pekar mot det enda jag kan,
och får mig sluta skapa.

Du ska vara min trygghet,
fullständigt kommer du aldrig bli.
Går ej att radera,
minnen som bundit din själ.

Imorgon ska jag glömma det som sagts,
och älska dig igen.
Men bara för en kväll,
ska jag tillåta mig själv att hata dig