För att alls bli säker på att du har förstått mig måste du först erkänna att jag är och det jag producerar i form av skapande kreativitet, för dig framstår som totalt obegripligt.

Så länge du kämpar med att försöka förstå dig på mig kommer du att lida förlusten av att inte ha förstått mig alls och därför måste du först uppge dessa försök och bara tillåta dig att sväva i total okunnighet.

Det är först då du har kommit på dig själv med att besluta dig för att ge upp försöken att förstå mig och mina intentioner som du kommer att kunna känna dig på en och samma gång fullständigt avslappnad och i trygg förvissning om att du ingenting begriper, befinna dig i samma universum som jag.

Det är nödvändigt för var riktig ism att kullkasta det som är och identifierar den verklighet vi lever i innan vi väljer att försöka oss på att inträda i ismen. Oavsett ismen är religiös, politisk eller av annat slag. Ismen kräver ett övergivande av det människan känner till. Bara på det viset kan individen låta sig födas in i ismen.

Att så överlämna sig till en annan ordning som är övergripande individen och samtidigt allt annat som hittills varit och stått för ordning, reda och realism, kan förstås tyckas kännas underbart. Det är just hemligheten bakom ismernas framgång. Överlämnandet till en högre och 'gudomlig' ordning.

Att bara släppa allt som har med vanlighet och det stereotypa att göra är förstås extremt lockande. Samtidigt som det känns såväl spännande som farligt. Att flyta fritt som en valuta. Alla som överlämnar sig till en sådan ordning är jämlikar. Åtminstone i teorin. Ismen är också byggd kring teorier. Det är dess såväl styrka som svaghet.