Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilsen Själ

Faller in i tomheten vet varken in eller ut.
Faller in i en slags koma av nattens dån.
Faller in i ett svart hål och hela livet susar
förbi. Faller in i något bakom mörkret inombords.

Var är jag? Drömmer jag?
Kollar runt omkring mig, ser vita stränder.
Drar sanden mellan tårna och andas in den
friska luften. Lägger mig ner och bara njuter
av solens värme. Hör havet svalla och måsarna
skrika. Finner någon frid jag glömt bort av vardagens
galenskap.

Res bort min vän, glöm allt för en stund.
Hör jag nån ropa, ser en person stå en bit bort på
en brygga. Någon från mitt förflutna, någon jag
älskat djupt. Vad gör du här? Håller koll på dig.
För att be dig att snälla lev livet, kämpa. Säger personen.
Va? Jaha jag är inte ens här på riktigt. Bara en dröm, herregud.

Då allt börjar bli suddigt skriker jag högt. Nej kom tillbaka
snälla, jag älskar dig. Försvinner in i ett svart hål åter.
Hör ett sista rop, jag älskar dig med och kommer alltid göra det.

Hela livet susar förbi ännu en gång.
Vaknar upp alldeles blöt av svett och
gråter.

Till slut reser jag mig upp,
öppnar fönstret och tittar upp
emot skyn. Med ett leende, säger jag, tack
och hoppas du mår bra vart du än är.
Vet att du alltid är med mig. Saknar dig och
ska göra dig stolt över mig. Ger inte upp!

Farväl min ängel, farväl.
Tills vi möts åter i livet efter detta.




Fri vers av Neo-noir
Läst 188 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-03-10 00:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Neo-noir
Neo-noir