En luggad liten katt,
den är så rädd för att
bli tvungen gå till sjöss--
för att där jaga möss!
Å stå vid Skepparns ratt,
från honom plocka löss!

Finns det inget som gör
att allt är som sig bör, -
så att vår katt får frid
i Verklighetens Strid,
som henne, ständigt, stör,
sen, - vem vet,- hur lång tid?

Hon på vatten å bröd
får leva -- till sin död!
Om, det inte så är
hon får råbiff av Pär, -
om han vill ge sitt stöd -
ini Gryningen, skär!

Nåväl, vår katt, så fin -
finns, blott, i Fantasin.
Kanske, kommer den ut
genom väggen, till slut!
Med en doft av jasmin --
-- och råtta i sin trut!