I en  kort  historia  i cirkel  utan  ände, men  ändå
så  gott  som   fullbordad   vaknar   drömmarn  till  
ur sitt illusoriska rus, när  gryningen  sträckte  sig  
mot dagen, ömsande av sig nattens  mörka  skinn.
En  låga väldig  i skyn honom bländade, som  upp-
väckelse   inför  dagens  illistiga   planritning,  där
ljuset alltid  är  nära  mörkret.  Hägring !  synvilla
du som likt en ökenstorm larmar, orolige  pilgrim !
du vet,att hedningar låter sig brukas här,likt sand-
kornen i timmglaset som rinner för  en  dold öken-
ödla, och  ända  till  dess  solens  guld  släpper  sin
glöd på  denna  ödlas brunst, håller  den  kvar  sitt
grepp om sitt byte,för att nära sig,det är ingenting
märkvärdigt,det ät helt naturligt, som en ljuv lidel-
ses  smärta, det  är som  att  hålla en jordbit  i  ena
handen och äta sand med den andra och odla fram
ännu en pärla för svin. En  pappersmumie  de ville
se,Tarotkort lägga och vända, se  in  i  kristallkulan
synskt,smaragd, diamant,guld, opal, onyx, det ville
de se, för att  berika deras prostituerade  själar och
uppväcka  den  döde, gräva  efter  ädelmetaller i lik-
kistor och betrakta mumien.