Vår tid trycker sig mot väggarna
som skorpsmulor i en smord sockerkaksform.
Lite räddhågsna att brännas
eller att inte synas alls.

För kanske har vi tappat både i färg och smak.
Kanske är det annat som får ta över nu.

Andra aromer gör anspråk .
Det är tid för människor
som inte trycker sig mot väggarna.