Tiden tynger, nu. Förtryckande.
Tycker mig känna Bos andning
genom brisen i Minneslunden.

Minns, när han snodde till sig
all whiskyn vi fått av hans
pappa Bengt i villan i Lund.

Bengts norska älskarinna Jenny
var skrynklig som ett russin i
ansiktet och hon hällde smält

smör på kokta grönsaker, o.a., mat.
Nu, är de borta, alla 3.................
Men, får Döden alltid sista ordet?

Minns rätt många av mina fölsedagar.
Då, jag fyllde: 5, 6, 7, 11, 14, 15, 20,
30, 37, 40, 42, 50 och 60 år. Vilket Drag!

Livet har rullat på som en smalfilm, nästan,
dragit förbi utan uppehåll i föreställningen.
Regissören har genomskådats och lagt ned.-

*

M a n . s v ä l j e r . m a t e r i a ;
K a n . e j . f ö r s t å . m ä n s k l i g
f ö r k ä r l e k . t i l l . k ö t t . !